Förkyld som bara satan.
Jag tycker inte om att vara förkyld, men kan inte göra det man riktigt vill liksom. Som tur är så är inte dansen på fredagar för då hade jag inte kunnat dansa idag. Hoppas bara att jag inte blir sämre ikväll då jag ska ut med Emelie, ska bli skitkul! Får se också om Vincent följer med, hoppas det. Då kan kvällen bara bli bättre hihi.
Ja, jag har ju inte skrivit på några veckor nu och det är mycket som har hänt. Jag tar det värsta till sist.
Dansen har börjat igen och jag är lycklig. Jag dansar inte för Helene längre vilket jag tycker är synd. Jag frågade om jag kanske kunde börja nästa termin igen och då sa hon att jag gärna fick det om hon hade kvar gruppen.
Den 17 augusti fick min älskade Ida somna in. Fan vad jag kommer att sakna henne. Hon var verkligen världens bästa hund. När vi har passat henne har hon verkligen varit som min egen. Nu har vi Freja kvar men det kommer aldrig att vara det samma igen.
Den 20 augusti avled min älskade Mormor efter en vecka på sjukhus. Jag har aldrig varit så ledsen någon gång. Hoppsans död är precis intill. Det är extra jobbigt eftersom att jag stod så pass nära henne. Mormor och jag hade något speciellt. Mormor var min och jag var hennes. Jag kan inte fatta att jag aldrig kommer att få träffa henne igen. Den tanken eller ja verkligheten gör mig så ledsen. På tisdag är begravningen och jag vet redan nu att jag kommer att gråta sönder mig.
Ja, jag har ju inte skrivit på några veckor nu och det är mycket som har hänt. Jag tar det värsta till sist.
Jag har jobbat som en gris och alla pass är morgnar. Visst det är skönt med morgnar för att man kommer hem tidigt men att gå upp är verkligen förjävligt. Jag som inte heller är en morgonmänniska får ett helvete på morgnarna. Passen går förvånande snabbt ibland, jag har jobbat mycket med Vincent nu och det är kanske det som gör att det går snabbt. You never know. Nog för att man nästan får blåmärken varje gång så är det ändå kul för det mesta.
Dansen har börjat igen och jag är lycklig. Jag dansar inte för Helene längre vilket jag tycker är synd. Jag frågade om jag kanske kunde börja nästa termin igen och då sa hon att jag gärna fick det om hon hade kvar gruppen.
Den 17 augusti fick min älskade Ida somna in. Fan vad jag kommer att sakna henne. Hon var verkligen världens bästa hund. När vi har passat henne har hon verkligen varit som min egen. Nu har vi Freja kvar men det kommer aldrig att vara det samma igen.
Den 20 augusti avled min älskade Mormor efter en vecka på sjukhus. Jag har aldrig varit så ledsen någon gång. Hoppsans död är precis intill. Det är extra jobbigt eftersom att jag stod så pass nära henne. Mormor och jag hade något speciellt. Mormor var min och jag var hennes. Jag kan inte fatta att jag aldrig kommer att få träffa henne igen. Den tanken eller ja verkligheten gör mig så ledsen. På tisdag är begravningen och jag vet redan nu att jag kommer att gråta sönder mig.
Mormor du ska veta att jag alltid kommer att älska dig!
Du, Jag och Månen
<3
Kommentarer
Postat av: Therese
Ta hand om dig gumman!
Hör av dig om du vill prata, eller bara släng iväg ett sms.
Puss
Trackback
